BOR­GÅ Hem­ma hos Ma­ri­an­ne, 72, och Egil Green, 72, i Bor­gå är det liv och rö­rel­se den här van­li­ga fre­dag­sef­ter­mid­da­gen. Far­far och far­mor har häm­tat se­xå­ri­ga Ju­lia Green från förs­ko­lan i Kvarn­bac­kens­s­ko­la, som al­l­tid på tors­da­gar och fre­da­gar.

De öv­ri­ga da­gar­na i vec­kan är det mor­mor Nina, 63, och mor­far, Alek­sandr Chukh­lieb, 65, som gör det. Det här ar­ran­ge­man­get gör att Ju­lia in­te be­hö­ver nå­gon ord­nad ef­ter­mid­dags­verk­sam­het utan får til­lb­rin­ga tim­mar­na ef­ter förs­ko­lan hos sina kära far- och mor­fö­räld­rar in­nan fö­räld­rar­na Mi­ka­el och Ma­ry­na Green häm­tar hen­ne.

Ma­ry­na är fors­ka­re och job­bar med bi­o­ke­mi, cell- och mo­le­ky­lär­bi­o­lo­gi på Hel­sing­fors uni­ver­si­tets bi­o­tek­nis­ka ins­ti­tut i Vik, dit hon dag­li­gen pend­lar från Bor­gå. Mi­ka­el i sin tur job­bar he­mif­rån som ser­vi­ce­desk spe­ci­a­list för det in­ter­na­ti­o­nel­la It-fö­re­ta­get CGI. In­gen­de­ra skul­le ha möj­lig­het att sköta Ju­lia ef­ter förs­ko­lan. Far- och mor­fö­räld­rar­na är där­för till stor hjälp.

Och när man lys­s­nar på Ma­ri­an­ne och Egil förs­tår man att ar­ran­ge­man­get är nå­got av en win­win lös­ning. Så glada är de över att få rå om Ju­lia. Och hon i sin tur sä­ger att far- och mor­fö­räld­rar­na är vik­ti­ga, hen­nes fö­räld­rar de med.

– Dom är vik­ti­ga för mig. Jag tyc­ker om att vara hos dem.

Ju­lia är självs­tän­dig och hit­tar en­ligt Ma­ri­an­ne och Egil på al­lt möj­ligt, teck­nar gär­na och det vi­sar ock­så de teck­nin­gar som fin­ns up­p­sat­ta på en väg.

Ma­ri­an­ne sä­ger att hon lä­ser för Ju­lia, så­da­na böc­ker som hon själv läst som barn, Ma­dic­ken till exem­pel.

– Vi går ock­så på te­a­ter, nu se­nast såg vi mu­si­ka­len Ma­til­da på Svens­ka te­a­tern i Hel­sing­fors. Det är gi­van­de med en se­xå­ring, dom up­p­le­ver al­lt så in­ten­sivt.

– Det är som i in­ter­pel­la­ti­ons­de­bat­ter­na i riks­da­gen, det kom­mer in­pass från sa­len, inf­lic­kar Egil.

Ju­lia tyc­ker hon ock­så om att gå till oli­ka par­ker med far­mor och far­far, ba­nan­par­ken bland an­nat.

Far­mor och far­far äter kväl­ls­mat med Ju­lia in­nan fö­räld­rar­na häm­tar hen­ne hem.

– Mina fa­vo­rit­rät­ter är spag­het­ti bo­log­ne­se och ma­ka­ro­ni­lå­da. Det är famo som koc­kar, fafa dis­kar ib­land, avs­lö­jar hon.

Fafas famn är trygg.

Rolf Gabrielsson

Med ett liv­ful­lt barn som Ju­lia rå­der det in­te brist på min­nes­vär­da hän­del­ser. Ma­ri­an­ne och Egil min­ns till exem­pel hur hon föll när hon sprang på klip­por­na på som­mar­vis­tet på Ves­sö, med på­följd att hon bröt lil­l­fing­ret, som be­höv­de gip­sas.

– Om det in­te blir bra så kan jag an­vän­da det som hän­ga­re, löd Ju­li­as la­ko­nis­ka kom­men­tar till det spre­tan­de fing­ret. Vil­ket väck­te en hel del mun­ter­het.

Far­mor och far­far sä­ger att det mest gi­van­de med att ha Ju­lia hos sig är att man kän­ner att det är ens eget barn­barn.

– Det väc­ker hela ti­den tan­kar om hur det var när man själv var barn, man jäm­för hur hon har det med hur man själv hade det i mots­va­ran­de ål­der. Det sät­ter fart på til­l­va­ron, an­nars skul­le li­vet i den här ål­dern gå sin stil­la, gil­la gång, kons­ta­te­rar Ma­ri­an­ne.

– Och om man rå­kar ha myc­ket omk­ring sig, mås­te man släp­pa al­lt an­nat när Ju­lia kom­mer och leva i nuet med hen­ne. Det är väl­gö­ran­de och av­kop­p­lan­de.

Med Ma­ri­an­ne och Egil ta­lar Ju­lia svens­ka. Hos Nina och Alek­sandr rys­ka. Se­xå­rin­gen har två språk och kom­mer ock­så till rät­ta på fins­ka. Hem­ma ta­lar hon svens­ka med pap­pa och rys­ka med mam­ma, fö­räld­rar­na sin­se­mel­lan fins­ka. Flersp­rå­kigt så det förs­lår.

Ett int­res­sant pers­pek­tiv så här på Svens­ka da­gen. Vi har två na­ti­o­nalsp­råk i Fin­land, det har ock­så Uk­rai­na.

– Mån­ga län­der har fler än ett of­fi­ciel­lt språk, så våra två språk är in­get unikt, un­derst­ry­ker Ma­ri­an­ne.

Själv mo­ders­måls­lä­ra­re un­der sitt yr­kes­verk­sam­ma liv fort­sät­ter hon att un­der­vi­sa i svens­ka, nu in­vand­ra­re en kväll i vec­kan på kul­tur­hu­set Grand.

Ju­li­as mam­ma Ma­rya kom till Fin­land för tio år se­dan för att stu­de­ra, i Ule­å­borg och i Jy­väs­ky­lä, dä­rif­rån hon ute­xa­mi­ne­rad kom till Hel­sing­fors, där hon träf­fa­de Mi­ka­el.

Hen­nes fö­räld­rar kom till Fin­land i mars 2022, för att det blev så oro­ligt där de bod­de i Char­kov i Uk­rai­na och för att dot­tern nu bor här.

– Nina är född i Rys­s­land, li­ka­så Ma­rya, Alek­sandr i Uk­rai­na. De två ge­o­lo­ger­na träf­fa­de va­rand­ra i Si­bi­rien, be­rät­tar Ma­ri­an­ne och Egil.

På frå­gan hur Nina och Alek­sandr fun­nit sig till rät­ta i Fin­land och Bor­gå sva­rar Ma­ri­an­ne att de le­ver i nå­got slags bub­b­la.

– De är nog på väg til­l­ba­ka om och när det lå­ter sig gö­ras. De har in­ga and­ra barn­barn än Ju­lia.

– Hen­nes morb­ror stu­de­rar mu­sik och spe­lar luta i en ba­roc­kor­kes­ter. Han bor i Ro­sen­heim nära München, inf­lic­kar Egil.

Ju­lia teck­nar me­dan vi pra­tar, men lys­s­nar och kom­mer med en kom­men­tar när det gäl­ler språk och Uk­rai­na.

– Nu har dom sagt till att in­te prata rys­ka i Uk­rai­na.

Famo läser böcker med Julia från sin egen barndom, såsom Astrid Lindgrens Madicken.

Rolf Gabrielsson

Hos Greens skall Svens­ka da­gen in­te fi­ras på nå­got spe­ciel­lt vis. Egil kons­ta­te­rar att han un­der sin yr­ke­sak­ti­va tid som kul­tur­re­dak­tör på Bor­gåb­la­det/Öst­ny­land del­tog i mån­ga Svens­ka da­gen fes­ter å yr­kets väg­nar, så det får räc­ka.

Dä­re­mot fin­ns det pla­ner för Fars­da­gens del.

– Fars­dag skall vi fira ge­nom att sam­la al­la fä­der här hos oss runt mat­bor­det och äta en ge­men­sam mid­dag, det blir far­far, mor­far och far, be­rät­tar Ma­ri­an­ne

– Ju­lia hjäl­per till ge­nom att duka. Vi bru­kar tala om hen­ne som köks An­na i des­sa sam­man­hang.

Ju­lia be­rät­tar att hon gjort en pre­sent åt sin pap­pa till fars­da­gen, men vi skall in­te avs­lö­ja vad det är hon gjort.

Via hen­ne, hen­nes mor och hen­nes mor­fö­räld­rar har Uk­rai­na kom­mit Ma­ri­an­ne och Egil in på li­vet och gjort att de föl­jer med hän­del­ser­na där mer än de kans­ke an­nars skul­le göra.

– Ju­lia vet in­te vad som på­går i Uk­rai­na, hon är ny­fi­ken, men får in­te tit­ta på ny­he­ter hem­ma. Om vi rå­kar ha ny­he­ter­na på här så får man frå­gor som man in­te rik­tigt vet hur man skall bes­va­ra, al­lt kom­mer så små­nin­gom in i hen­nes värld ock­så, sä­ger Egil.

– Vi och fö­räld­rar­na är myc­ket bes­täm­da, en se­xå­ring skall in­te vara i me­dia, in­te före 8 – 9-års ål­der.

Den myck­na me­di­a­när­va­ron är en­ligt Ma­ri­an­ne och Egil or­sa­ken till att ung­do­mar i dag är rast­lö­sa och okon­cent­re­ra­de.

Till nya far- och mor­fö­räld­rar har de två rå­det att in­te blan­da sig så myc­ket i hur fö­räld­rar­na han­te­rar sina barn.

– Man kan föl­ja med vid si­dan om och se vad som hän­der, det kan ju vara så att man in­te själv sist och slut­li­gen vet vad som är bäst. De eg­na fö­räld­rar­nas goda råd i ti­den var kans­ke in­te al­l­tid så goda, utan kän­des sna­ra­re li­tet ir­ri­te­ran­de. Väl­me­nat, men…

Själv vil­le Ma­ri­an­ne och Egil gär­na göra än­nu mer til­l­sam­mans med Ju­lia. På som­ma­ren är de myc­ket til­l­sam­mans på Ves­sö, och där är det full rul­le. Där är den slät­hå­ri­ga ret­rie­vern Mol­ly ock­så gott säl­ls­kap, lik­som hem­ma i stan. Där tyc­ker hon ock­så om att gå till oli­ka par­ker med far­mor och far­far.

Och till slut, det vik­ti­gas­te:

– Njut av si­tu­a­ti­o­nen, det är ett pri­vi­le­gium att ha barn­barn, i da­gens si­tu­a­ti­on är det mån­ga som in­te skaf­far barn, och mån­ga som ald­rig blir mor- el­ler far­fö­räld­rar, på­min­ner Ma­ri­an­ne och Egil Green.

ROLF GAB­RIELS­SON
toi­mi­tus@ita­va­y­la.fi

» Ruot­sa­lai­suu­den päi­vä (ruots. svens­ka da­gen) on Suo­mes­sa 6. mar­ras­kuu­ta vie­tet­tä­vä ylei­nen li­pu­tus­päi­vä. Päi­vä juh­lis­taa suo­men­ruot­sa­lais­ten oi­keut­ta käyt­tää ruot­sin kiel­tä Suo­mes­sa.